Canon cultural sueco (2023)

Según el Acuerdo de Tidö, se debe desarrollar un canon cultural sueco. ¿Es posible plasmar algo tan amplio y complejo como toda una cultura en una lista de obras? En SvD Ledare decidimos probar la idea de todos modos. Durante el verano, ocho de nuestros colaboradores en SvD presentan su lista de obras de varios tipos (libros, obras de teatro, poemas, películas, series de televisión) que creemos que capturan un cierto aspecto de Suecia. Obras que han ayudado a crear la sociedad en la que vivimos hoy, e incluso nos han ayudado a comprender el país en el que crecimos y vivimos. Obras que también creemos que podrían ayudar a un recién llegado a comprender su nuevo contexto.

Selma Lagerlöf

El frío

Tranströmer: “Minusgrader”, de Sanningsbarriären (Bonniers 1978)

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.
Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: ‘Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.’
I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

Tranströmer: Epilog.
Ted Ström: Vintersaga
Kerstin Ekman: Händelser vid vatten (1993)

Det svenska missnöjet är en del av det som driver oss framåt.

Folkhemmet
Max Lundgren. Libros sobre el club de fútbol Åshöjdens BK (1967–1971)
Maj Sjöwall & Per Wahlöö (1965–1975)
PC Jersild (1968): Grisjakten
Rune Andreasson: Bamse (1973–1991)
Peter Emanuel Falck och Ola Olsson: Varuhuset (1987–1989) (Tv-serie)
Leif GW Persson: Välfärdsstatens fall (2002–2007)

August Strindberg: ”Ett drömspel” (1902)

Ingmar Bergman: «Det sjunde inseglet” (1957)

Johan Hierta fundó en 1833 la Läsebibliothek. Quizá el ejemplo más claro del desarrollo es Carl Jonas Love Almqvist. Cambió la escritura de Almqvist cuando comenzó a escribir para el mercado. Durante el comienzo de su carrera participó activamente y recibió su financiación de los círculos más conservadores dentro de la iglesia. Pero con la publicación de Det går an a finales de la década de 1830, y el pánico moral y el debate cultural que siguió a la obra, una futura carrera dentro de la iglesia se hizo imposible. Otro ejemplo se puede encontrar en Emelie Flygare-Carlén. A mediados del siglo XIX, fue una de las autoras más vendidas de Suecia y superó con creces la publicación de la influyente serie de folletos.